Norges ekonomi

Den norska ekonomin har visat på en stark tillväxt sedan den industriella eran. Sjöfarten har länge varit en stor del av Norges exportsektor men mycket av tillväxten har också drivits av överflödiga naturresurser - däribland oljeproduktion, vattenkraft och fiske. Jordbruket och tillverkningsindustrin är på tillbakagång i jämförelse med tjänster inom oljerelaterad industri i landet. Norge har en mycket hög levnadsstandard jämfört med de flesta andra europeiska länder och ett starkt integrerat välfärdssystem.

Norge betraktas av många som ett dyrt land att bo i men i förhållande till norrmännens höga inkomstnivå kan landet sägas vara ett av de billigaste i världen om man förhåller sig till antalet timmar folk måste arbeta för att köpa varor. Den ideologiska klyftan mellan socialistiska och borgerliga åsikter om offentligt ägande har minskat över tiden. Den norska regeringen har försökt minska sitt ägande över företag som behöver tillgång till privata kapitalmarknader och det finns en allt större vikt vid att staten underlättar företagande snarare än att kontrollera och begränsa kapitalbildning.

Sedan andra världskriget har den norska regeringen successivt försökt utöka offentliga förmåner för medborgarna i form av kraftigt subventionerad sjukvård, garanterad pension, arbetslöshetsförsäkring o.s.v. Det primära syftet i det norska skattesystemet har varit att höja inkomsterna för de offentliga utgifterna men det ses också som ett sätt at uppnå sociala mål så som omfördelning av inkomster och minskad alkohol- och tobakskonsumtion. På grund av oljeboomen sedan 1970-talet har det varit mycket omfattande statliga incitament för att utveckla och främja nya branscher i den privata sektorn. Förutom en strävan efter en högteknologisk industri finns ett växande intresse av att uppmuntra småföretagens tillväxt som en källa till sysselsättning inför framtiden.