Norges historia

De första människorna kom till Norge 7000 f.Kr. när stigande temperaturer efter den senaste istiden gjort landet beboeligt. Deras huvudsakliga sysslor var jakt och fiske. Runt 3000 f.Kr. infördes jordbruket i Norge där de tidigaste bönderna tillverkade verktyg och vapen i sten. Efter 1500 f.Kr. började man även använda brons. Runt 1000 år senare blev det vanligt att bruka järn och 200 e.Kr. infördes runskriften. För lite mer än 2000 år sedan var Norge vikingarnas hemland. Norge tog längre tid på sig än de andra skandinaviska länderna att bli enat, men till slut fick Harald Fairhair kontroll över den västra kusten och började kalla sig kung av Norge. Han efterträddes av Eric Bloodaxe och efter det Haakon (935-960) Som försökte konvertera Norge till kristendomen utan att lyckas. Olav Haraldsson var den första riktiga kungen av Norge och började omvända folket till kristendomen även i inlandet.

 Efter Olavs död blev hans son Magnus vald till kung och efter det Harald Hardrada år 1047. 1066 försökte Hardrada göra sig till kung av England men dödades i slaget vid Stamford Bridge i Yorkshire. Det norska samhället hade nu delats in i tre klasser. Längst ner var trälarna och slavarna. Ovanför trälarna var fria män och högst låg adeln. Norge konverterade till kristendomen helt under detta århundrade. Flera rader av inbördeskrig stod på tur, men freden återvände när Haakon IV kom till makten under 1200-talet och under denna tid hade Norge erövrat både Island och Grönland. År 1319 förenades Norge temporärt med Sverige där Kung Erik av Norge valdes till kung av Sverige. De två rikena splittrades 1355. Det var också vid denna tid digerdöden slog till ordentligt vilket ödelade landet helt och dödade troligen hälften av befolkningen.

Senare under 1300-talet var Norge åter förenat med Sverige och även med Danmark. Margareta den första regerade och hennes brorson valdes till arvtagare av den norska tronen och kröntes till kung av alla tre riken 1397. Sverige bröt unionen 1523 men Norge var förenat med Danmark ända fram till 1814. På 1530-talet rådde reformation i Norge i samband med den lutheranska läran. Det var under dessa århundraden handeln började växa och även städerna. Oslo förstördes 1824 av en brand och byggdes om av den danske kungen Christian som gav staden namnet Christiania efter sig själv, (det gamla namnet Oslo återställdes 1924). Fisk, timmer, järnmalm och koppar var viktiga exportkällor i Norge denna tid och den norska handelsflottan ökade kraftigt.

År 1813 invaderade de svenska styrkorna Danmark och landet tvingades kapitulera till Sverige 1814. Detta skapade ett uppror och Christian Frederick valdes till kung. Samma år tvingades denne dock avgå när Sverige invaderade även Norge och norrmännen fick acceptera den svenska kungen. En konstitution hade bildats under Fredericks regeringstid vilken svenska kungen gick med på att acceptera och Norge fick en avsevärd mängd autonomi.

 Den norska adeln avskaffades 1821 och landet led även under de närmaste åren av ekonomisk kris vilken stabiliserades från 40-talet och framåt. I slutet av århundradet blomstrade det norska jordbruket och träindustrin. Den norska handelsflottan växte och var snart den tredje största i världen. Befolkningen hade ökat markant och det bodde nu över två miljoner i landet. Norge blev vid den här tiden också en parlamentarisk demokrati och 1898 fick alla män rösträtt. År 1905 blev Norge återigen självständigt från Sverige och den svenska kungen gav formellt upp alla anspråk på den norska tronen. Nästa statschef var Prins Carl av Danmark som i samband med norrmännens önskan om monarki blev Kung Haakon VII. Kvinnorna började få rösta i lokala val 1907 och i nationella val 1913.

Ekonomin fortsatte att blomstra med långa arbetsdagar och fokus på vattenkraft. Under första världskriget var Norge neutralt, men tyskarna sänkte hälften av den norska flottan och omkring 2000 norska sjömän miste livet. Under kommande år var arbetslösheten hög i Norge men landet drabbades inte lika hårt av depressionen som många andra nationer i Europa. När andra världskriget bröt ut år 1939 var Norge till en början neutralt innan tyskarna invaderade 1940. Norge fick hjälp från franska och brittiska styrkor, men efter att den militära situationen förvärrade drogs styrkorna tillbaka och den norska regeringen, handelsflottan och kungen flydde till Storbritannien. Trots motståndet tvingades norrmännen kapitulera och Norge var ockuperat under resten av kriget. År 1945 gav Norge upp neutralitetspolitiken och 1949 gick landet med i Nato.

Norge återhämtade sig relativt snabbt från kriget och välståndet växte. Under 1970-talet började stora reserver av olja och gas användas och fler människor tillsattes inom tjänstesektorn. År 1994 röstade norrmännen emot EU. Idag är Norge ett välmående land där folket håller en hög levnadsstandard. Norge har det så bra ekonomiskt att det var ett av få länder som klarade sig relativt helskinnade ur lågkonjunkturen 2009. Arbetslösheten i Norge var år 2011 endast 3 % vilket är betydligt lägre än stora delar av övriga Europa.